sammanfattning av ljudinspelning v.39

Läxan vecka 39 i Svenska var att lyssna på William Goldings ljudinspelning här och sedan sammanfatta vad ljudinspelningen handlar om med 30 till 50 ord:

William pratade bland annat om hur det gick till när han föreslog sin ide om boken till sin fru. Han förklarade också anledningen till varför han inte inkluderade tjejer i boken. Anledningen var att bokens innehåll skulle förändras på grund av sexuella relationer men även också eftersom att tjejer inte beter sig som killar. 

William Golding. läxa v.38

Flugornas herre är en roman skriven av författaren William Golding som levde år 1911 - 1993. Romanen handlar om en grupp skolpojkar som hamnar på en öde ö efter en flygkrasch. Pojkarna skulle evakueras ifrån England pågrund av ett krig som pågick. Inga vuxna finns på ön så pojkarna får klara sig själva. 

William brukade ofta läsa böcker för sina barn. Böckerna som han läste på den tiden handlade mest om romantik, orealistiska äventyr och lyckliga slut. Han kände att böckerna var för orealistiska. Ingen i hans familj kunde ta dom böckerna seriöst. Därför ville han sedan skriva en egen realistisk bok för att sedan läsa den till sina barn. Han tänkte på vilka negativa och realistiska egenskaper som vi människor har utanför det civiliserade samhället och dom egenskaperna ville han använda i boken. Syftet till varför han skrev flugornas herre var för att läsa upp en realistisk berättelse till sina barn som inte hade orealistiska och lyckliga slut som inte existerade i verkligheten. 

Boken kom ut för första gången år 1954 då den var på Engelska. William Goldings böcker brukar oftast vara allegorier. Flugornas herre är en allegori och det är därför den är så realistisk när det gäller pojkarnas beteende gentemot varandra. Dom pojkarna lever inte längre i det civiliserade samhället som vi gör där allting styrs av vuxna utan dom bor helt ensamma på en öde ö där många av deras negativa egenskaper hävs fram i det ociviliserade samhället på ön. Dom börjar till exempel kasta sten på varandra och bete sig helt annorlunda när dom är på ön där vuxna inte är i närheten. Vad William Golding vill visa i boken är alltså hur vi människor kan bete oss i ett ociviliserat samhälle på grund av våra dolda egenskaper i det civiliserade samhället. 

Kopplingen som jag gör mellan boken och tiden som den skrevs i handlar alltså mest om hur människorna på den tiden kan kopplas med pojkarna i boken. Kopplingen handlar inte så mycket om årtalet som boken skrevs i utan mer om dom riktiga människornas instinkter och eftersom att vi människor idag har samma instinkter så skulle boken lika gärna ha skrivits idag.

Enligt William Golding så har vi människor ondskan medfödd. Anledningen till varför ondskan inte alltid syns är eftersom att vi bor i ett civiliserat samhälle med många oskrivna lagar men när dom pojkarna hamnar på den öde ön så märker man tydligt dom naturliga och mänskliga egenskaperna som dyker fram. Det blir mycket bråk, våld och själviska beslut bland pojkarna. 

Svenska läxa v.37

Sammanfattning av Bob Hansons "tankar för dagen" med endast 30 ord: 

Onskan är ovanlig och den blir en nyhet men godheten som vi ser på stan när någon ler eller när någon erbjuder hjälp är så vanlig att den inte blir en nyhet. 

Lyssna på radioinspelningen här: Tankar för dagen 

Svenska läxa. v.36

Jag har läst en artikel som handlar om elevernas inställning i skolan. Det är en gymnasieelev som heter Sofie Ander som har skrivit artikeln. I artikeln så skriver hon bland annat att det är elevernas inställning som är problemet och inte skolans undervisningsteknik. Artikeln finns på Expressen. 

Här är länken till artikeln:  http://www.expressen.se/debatt/elevernas-installning-som-ar-problemet/

För det mesta håller jag med om det som står i artikeln. Vi får nästan allt serverat på ett silverfat i den svenska skolan. Det enda som vi elever behöver göra är att anstränga oss tillräckligt mycket för att

få bra betyg och en bra utbildning. I skolan får vi till exempel välutbildade lärare, gratis böcker, pennor och mat för att hålla energin uppe osv. Vissa skolor eller klasser har ju såklart negativa delar också och det är klart att det är okej att peka ut dom delarna så att förbättringar kan ske.

Däremot så tycker jag att det är fel att hon skriver att elevernas attityder kommer ursprungligen hemifrån. Såklart så påverkas man mycket av vad ens föräldrar säger och deras synvinkel på skolan men det är inte allt. Föräldrarna kan egentligen bara påverka en liten del. Enligt mig kommer mycket ifrån eleven, vännerna utanför skolan och lärarens engagemang. Som elev så ändras attityden ganska ofta för mig i alla fall. Ibland kan jag ha en väldigt framåtriktade attityd då jag bara vill kämpa emot mina mål men ibland så är jag väldigt skoltrött och det kan ändra min attityd ganska mycket åt det negativa hållet.

I allmänhet så tycker jag att artikeln hade ett bra budskap då budskapet var att det är våran inställning som senare kan påverka vårt resultat. 

Svenska läxa v.35

Jag övar läsning på dom flesta lektionerna i skolan som till exempel på svenska lektionerna, SO-lektionerna och NO-lektionerna. Dessa lektionerna är dom dom lektionerna vi läser som mest på men såklart så läser man på andra lektioner också som till exempel på hem kunskapen där man övar på att läsa instruktioner.

Till frukost brukar jag oftast äta en macka och frukt eller yoghurt och frukt men ibland kan det hända att jag inte hinner att äta frukost eller att jag bara tar med mig en frukt på vägen.

Dikt, vecka 17

Du är som min himmel, 

Oförutsägbar som regnet 

mörk som natten men vacker som solnedgången. 

Du är ljus som dagen men även mörk som natten.

Även i mörkret glittrar du som stjärnorna på himmelen.

Även i ditt ljus finns det mörka moln. 

Du är oförutsägbar, exakt som himmeln. 

Diktcirkel

Sammanfattare vecka 16: Dikten som jag hade var en dikt av Bob Hansson och denna dikten hette När eftertexten rullar har alla gått hem. Utom du. 

Jag tolkar att denna dikten handlar om att det har varit vinter och att det nu håller på att bli sommar. I dikten står det att vi kliver in i filmen och detta tolkar jag som att vi kliver in i sommartiderna. Det står även att tiden som föregick var lång och svartvit och detta tolkar jag som att vintern har varit lång och färglös. 

Han beskriver detta som i en film. Det är mycket filmord med i denna dikten och jag misstänker att han använder sig av detta för att beskriva att sommaren äntligen har kommit och att han och en annan äntligen fick sin huvudroll. 

Diskussionsledare vecka 17: 
Frågor till gruppen:

Finns det något som är oklart? 

Hur kan man tolka titeln?

Vad tror ni har hänt innan denna dikt skrevs?

Hur tror ni det går? Vad händer i framtiden?

Hur tolkar ni min bild?

För mig symboliserar dessa två hjärtana dom två personerna som beskriver deras kärlek i dikten.
Dom beskriver deras kärlek med hjälp av naturen. Jag tolkade denna dikten som att solen lyser på dom för deras kärleks skull, därför ritade jag en sol. Som att dom gungar in mot en hamn med varandra, väldigt trygga i varandras famn. Därför riktade jag havet. Diktens titel är "för kärlekens skull" och jag tolkade detta som att naturen lyser upp dom två för deras kärleks skull. Därför ritade jag bilden där två hjärtan symboliserade dessa personerna med massa vackra natur tecken i bakgrunden som "lyser upp" personerna. För deras kärleks skull.

Granskare vecka 20: 

Dikten som vi arbetade med denna veckan var ”kärleken kommer” av Nils 

Ferlin

Dikten innehåll också anaforer och ett exempel på detta är antalet

gångerna som dom upprepar orden ”ditt” och ”mitt” eller ”din” och ”min”.

(läs dikten). I dikten upprepar dom även några ord några få gånger och därför 

tolkar jag att dikten innehåller anaforer. Det fanns även liknelser i dikten då 

dom jämför kärleken med

rosen som slår ut ur den hårdaste mark. Som sol över den mörka gärden. 

I dikten tycker jag även att det finns spår av antiteser eftersom att dom säger 

att ”din lycka är min” ”mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt”. Antitesen är inte 

lika tydlig som himmel och jord men själv tycker jag fortfarande att det är en 

antites och det är min egen tolkning. 

Vi behöver svordomar!

Är du en person som inte tycker om svordomar? Många skulle ha svarat ja på denna frågan men enligt psykologen Richard Stephens vid Keele University i England så är det faktiskt bra att svära, speciellt för den psykiska hälsan. Svordomar är inte speciellt acceptabla i vårt samhälle. Därför blir det mer utmanande och känslouttryckande när man väl använder sig av svordomar i språket. Man kan säga att svordomarna är som ett slags känslomässigt språk. Vi behöver svordomar.

Att svära kan lindra smärta. Detta är bevisat genom ett test där man delade in ett par människor i två grupper. Alla skulle hålla varsitt glas med iskallt vatten. En grupp fick svära hur mycket som helst medan dom i den andra gruppen skulle vara helt tysta. Den gruppen som fick lov att svära klarade smärtan längst.

Svordomar förstärker även budskapet i olika sorters meningar. Om man till exempel tycker att någonting är väldigt gott så kan man till exempel säga ”Fan va gott det var!”. Då har man förstärkt budskapet genom att bara lägga till en svordom.

Det finns folk som tycker att svordomar inte borde förekomma och dom personerna brukar oftast vara lärare och föräldrar. Anledningen till varför många personer är emot svordomar är för att dom anser att personerna som svär har lågt IQ eller dåligt ordförråd. Såhär behöver det inte alls vara. Att man svär mycket behöver alltså inte alls innebära att man har dåligt ordförråd utan att man har ett väldigt rikt emotionellt språk, säger Richard Stephens som jobbar med psykologi. 

Även fast jag jag tycker att vi behöver svordomar så kan jag delvis förstå dom personerna som är emot det. Jag håller inte med om att personerna som svär har längre IQ eller sämre ordförråd utan jag tycker bara att man borde svära vid rätt tillfällen alltså inte på arbetsplatser, jobbintervjuer eller på andra ställen där man behöver vara extra fin.

Att svära är bra för många olika anledningar men man ska inte svära allt för ofta eftersom att svordomarnas effekter minskar desto mer man svär.  

källor:

http://www.metro.se/nyheter/att-svara-ar-bra-for-din-halsa/EVHmil!fpK8dCCPbdbjc/

http://www.doktorn.com/artikel/svär-mer-orka-mer

http://www.expressen.se/halsoliv/att-svara-ar-kreativt-och-faktiskt-jligt-bra/

Reklam analys

Jag valde att använda mig av en reklam för ett schampo. Först så hittade jag en video reklam och sen en bild. Avsändaren till båda annonserna är Loreal paris och Loreal paris är även märket för själva schampot. 

Målgruppen för denna reklam är nog för tjejer som vill ha tjockare hår och även bara tjejer i allmänhet. Dom har inte skrivit eller sagt i någon av reklamerna att schampot är speciellt för tjejer men i videon är det en tjej som finns med och i själva samhället har det blivit så att tjejer ska ha långt tjockt hår så jag tror att det är det som är tanken bakom dessa reklamerna från hela början.

I videon säger dom ”what if science could give you what nature didn’t ?” och sedan så berättar dom att man kan få tjockare hår av just detta shampoot. I schampot anser dom att det finns ett ämne som kallas för filloxane och att det är det ämnet som gör håret tjockare. Dom använder sig alltså av vetenskap och forsling för att locka kunder till att köpa deras produkter. Det finns däremot inget bevis på att dom verkligen har testat schampot ingom forslingen. Dom säger att håret blir tjockare och tjockare efter varje dusch men inte hur lång tid det kan ta. 

På bilden så har dom skrivit ”obsessed with thickness? the Blue one” Dom har alltså betonat ordet blå igenom att göra bokstäverna blåa. Jag tror att anledningen till detta är för att hjärnan senare kopplar ihop blåa flaskor till detta schampot och då finns det en större möjlighet att man köper schampot. 

I videon finns det en tjej som jag känner igen från förut. Hon är en amerikansk skådespelare och det är nog en fördel för dom att ha med henne i annonsen eftersom att många personer kanske vet vem hon är och då lägger dom schampot på minnet. Dom kopplar alltså ihop skådespelaren och schampot tillsammans. Hennes repliker i videon är först ”you’re more than beautiful” och några sekunder senare så säger hon ”and you’re worth it”. Många tjejer som ser denna reklamen ser att hon har det typsika modell utseendet och jag tror att det lockar dom ganska mycket. 

På både videon och bilden så ser man att reklamen är en schampoo reklam på direkten. Dom visar alltså en bild på schampot ganska tidigt i videon efter ungefär 3 sekunder och på bilden så är det ju en stilla bild på schampot men denna skådespelaren i bakgrunden. Dom har med henne i både videon och bilden för att folk ska kunna koppla ihop henne med schampot oavsett vilken annons dom ser. 

Miljön är inte verklighets trogen i värken videon eller bilden. Bakgrunden är helt svart och det finns lite olika färger eller effekter som gör att det blir dimmigt i bakgrunden av modellen. Det finns även mycket färger i bakgrunden av produkten på bilden. Man kan även höra musik i bakgrunden. 

Syftet med denna reklamen är att mottagaren ska bli intresserad av produkten och sedan köpa den. Mottagaren av denna reklamen kan påverkas på olika sätt beroende på om dom tänker källkritiskt eller inte. Om personen inte tänker såpass källkritiskt så kan personen bli intresserad av produkten och sedan köpa den. Dom som tänker källkritiskt kan kanske tveka mellan om dom verkligen talar sanning eller inte. Denna personen kanske tar saken i egna händer och frågar andra personer om deras åsikter angående produkten. Reklamen kan också få folk att tro att tjockt hår är finare och bättre än tunt. 

Videon: https://www.youtube.com/watch?v=iZ3okt3l5lo

Bilden: http://www.shemazing.net/win-a-hamper-of-loreal-paris-elvive-fibrology-goodies/

Persongranskare, bokcirkel

Min grupp läste boken Glöm mig inte och jag har valt att granska Stellas personlighet eftersom att hon är en av huvudkaraktärerna i boken. 

Jag tycker att Stella värkar vara en väldigt nyfiken och överbeskyddande person. Hon frågar ofta vart hennes mamma har hållit hus och så fort hon ser att hennes mamma har fått ett brev vill hon alltid veta vad det handlar om. Jag tror att det är eftersom att hon inte har så bra kontakt med sin mamma och i många tillfällen i boken berättar hon att hennes mamma alltid har varit en person som håller många hemligheter. Stella vill alltid få reda på vad det är som hon döljer även fast än hon inte alltid döljer saker. 

Jag tror även att Stella är en väldigt förstående person. När hennes mamma berättade om olyckan som hon hade varit med om för flera år sen blev Stella arg eftersom att hon hade hållit det hemligt under en lång tid. Hennes mamma berättade att hon hade haft det svårt varje gång hon hade bestämt sig för att berätta om det till Stella och efter det tyckte Stella synd om sin mamma. Hon förstod situationen hon hade varit i och sedan frågade hon henne några få frågor pågrund av hennes nyfikenhet. Denna gången fick hon svar till alla sina frågor.

Jag ser också Stella som en väldigt hjälpsam och ansvarsfull person eftersom att det är hon som ofta brukar hjälpa till med att laga mat, städa, handla in nya varor osv. 

Vem kan man lita på?

Vem kan man lita på?

Jag läste boken glöm mig inte. Boken handlade mycket om vem man kunde lita på och inte. Stella tvivlade mycket på sin mamma i början av boken. Hon trodde att hennes mamma hade en hemlig relation med en man eftersom att hon alltid kom hem sent flera kvällar och var full. När Stella frågade vart hon hade varit så ville hon aldrig svara men Stella misstänkte alltid att hon hade varit hemma hos en kille som hette Gerry. Under boken fanns det många tillfällen då stella tvekade på sin mamma och sin pojkvän. Hon visste inte riktigt vem hon kunde lita på. När hennes mamma berättade historien om hur hon tappade bort en bebis blev stella arg. Händelsen var inte det hon blev arg för. Det var inte hennes fel. Hon blev arg för att hennes mamma hade hållit detta hemligt för henne under flera år men efter en stund förstod hon att det måste ha varit svårt att berätta en sådan sak. 

Jag tycker att boken passade mycket in på ”vem kan man lita på?” eftersom att Stella aldrig riktigt visste vem hon kunde lita på. Hon visste aldrig vilken kompis hon kunde snacka med utan att rykten skulle spridas eller om hennes mamma talade sanning. Hon hade som sagt även börjat tvivla på sin pojkvän. 

Mitt digitala liv

Jag brukar använda mig av min mobil och dator under en dag. Min dator brukar jag oftast använda till skolarbete, film, Youtube och Spotify men även till att söka information om olika saker som vi kanske jobbar med i skolan. Mobilen brukar jag använda till att ringa, lyssna på musik, ta foton och till sociala medier som t.ex Instagram, Kik och Snapchat. Jag brukar inte producera så mycket saker. Oftast blir det att jag gör något inlägg på Instagram eller Snapchat.

Egentligen så tycker jag att det mesta jag gör på mina digitala verktyg bara är onödigt. Sociala medier skulle man ju helt klart kunna klara sig utan men det har blivit en stor del i vårt samhälle och nästan alla personer har någon sorts social media. Skolarbete, telefonsamtal och foton tycker jag är lite viktigare än sociala medier. Skolarbete har ju med skolan att göra och det påverkar även våra betyg i framtiden. Telefonsamtal är bra och man har nu för tiden väldigt enkelt att kommunicera med folk som man inte har i närheten. Foton som jag har fotat tycker jag inte heller är så mycket slöseri med tid. Det är ändå en bild av någonting i verkligheten och man kan väcka upp gamla minnen igenom att bara se ett gammalt foto. 

Mina digitala verktyg leder definitivt till dåliga saker för mig. Ibland när man ska göra skolarbete på sin dator är det väldigt enkelt att bara klicka sig in på en annan sida som tex Youtube. Mycket av min tid går även åt mina sociala medier som jag har på mobilen. Jag vet faktiskt inte hur mycket skärmtid jag har under en dag. En gång laddade jag ner en app på min mobil som räknade hur många timmar om dagen jag använde mobilen och jag minns att jag kom upp på ungefär 2 timmar. I skolan använder vi ju datorn i princip nästan på varje lektion. Min skoldag ligger på ungefär 8 timmar så jag tippar på att jag använder min dator i ungefär     6 - 7 timmar i skolan. Om man lägger ihop allt detta så tycket jag att det är en väldigt lång tid. Skolarbete är viktigt men det är fortfarande väldigt mycket tid som man bara sitter framför en skärm. Mobilen tar också upp mycket tid. Det finns så mycket annat man kan göra.

 Mina föräldrar tycker inte att det är så bra med mina digitala verktyg. Datorn är ju för skolarbete men den används även för annat och min mobil är för det mesta till sociala medier och musik. Dom använder själva sociala medier som tex Facebook. Det gäller att hitta sin gräns och inte använda sina digitala verktyg till för mycket onödiga saker. Även om mitt digitala liv tar upp en stor del i min vardag så kan jag förändra det närsomhelst.

Ordetare, bokcirkel

Jag läser boken glöm mig inte under denna bokcirkeln och denna veckan var jag ordletare:
Detta var mina svåra ord som jag hittade:

Trotsig - Olydlig
Saklig - realistisk
Viktorianskt badkar - speciell sorts badkar
Kväljande - Äcklig
Stramt - Spänd/stel
Skymt - kort glimt
Krävande - kräver något / vill ha något.
Proportioner - förhållande / relation
Spejade - Spana / Söka
Klirra - Skramla

Nyhetsartikel

Tjej nära döden i en båtolycka 

Stockholm: En motorbåt körde i hög 

hastighet mellan fyra tjejer som badade 

i Äppelvik som ligger i närheten av 

Hässelbystrand. En av tjejerna var nära på 

att drunkna men en kille som paddlade i 

närheten hade sett händelsen. Han hoppade

in i vattnet och räddade henne. 

Vid lunchtid igår körde en motorbåt snabbt igenom 4 tjejer som badade i äppelvik nära stranden. Två killar som satt i en kajak en bit bort hade sett hela händelsen. När tjejerna märkte att båten kom åt deras håll med såpass hög hastighet försökte dom komma undan. En En av killarna i kajaken lade märke till att en tjej fattades när båten hade passerat. Han hoppade rakt in i vattnet och såg den fjärde tjejen ligga precis under utan. Hennes hår var utslaget med solen som lyste rakt igenom det, berättar killen. Han tog tag i henne 

och drog upp henne till vattenytan. När killen kom upp från det kalla vattnet med den 11- åriga tjejen i sin famn ropar han på hjälp. En roddbåt var i närheten och dom kommer fram för att hjälpa till. Personerna på roddbåten tar upp tjejen i båten. Dom försöker med mun mot mun metoden och till sist slår tjejen upp sina ögon. Roddbåten kör in mot land och där finns det en flock med andra människor som också har sett händelsen. Två kvinnor tränger sig fram i folkmängden, en av dom var en läkare och den andra var mamma till tjejen som precis hade blivit räddad. Mamman sprang fram till tjejen och läkaren frågar henne ett par frågor och kommer sedan fram till att hon mår bra. Mamman gråter och kastar sig över sin dotter.

Sammankoppling V.36

I augusti detta året försvann en pojke i ett årsåldern. Föräldrarna larmade polisen 45 minuter efter försvinnandet. Jag sammankopplar detta till b0ken jag läser eftersom att barnet i boken också försvinner. I boken larmar dom också polisen när dom lägger märke till att eras barn är försvunnet. Den enda skillnaden mellan boken och denna nyheten är att dom hittade pojken. I boken har vi inte kommit såpass långt än. 

Denna händelsen skedde i Umeå. När polisen fick reda på att pojken var borta började dom leta efter honom. Missing people hade också börjat leta. Dom letade på familjens tomt, i sjön som låg i närheten men även på land också. Till sist hittade polisen pojken i en sjö. Sjön som dom hittade honom i låg inte så långt bort från familjens hus. Pojken fördes till sjukhus men han hade tyvärr inte klarat sig. 

Polisen misstänker att pojken hade tagit sig nertill sjön på egen hand och sedan ramlat i. Mer än så vet vi inte. 

Frågor till dumpad

1. Historien utspelar sig under år 1998-2003

2. Han bor i Norge i ca 1 år och i Somalien i ungefär 1 år. I etiopen bor han också i 1 år.

3.  Ahmed blev dumpad när han vae 13 år.

4. 

5. Ahmed har inget bra förhållande med sina föräldrar. Hans pappa slagit honom väldigt ofta och hans mamma säger inte emot. Jag tror att det beror på att hon är färd för att hon också ska råka illa ut.

6. En dag så går Ahmed ut och stannar till vid en gammal kvinna när han hör skott. Kvinnan frågar honom vad han gör här i Somalien när hon märker att han inte bor här. Ahmed berättar att han letar efter sin mamma som skulle ut och leta efter släktingar. Kvinnan säger direkt ”ah, du är en sån” Hon berättar att hans mamma kan ha lämnat honom i Somalien och att han har blivit dumpad här i Somalian. Hon berättar också att det är många barn i Somaline som har råkat ut för detta. I början hade Ahmed svårt att tro på det den gamla kvinnan sa. Han trodde aldrig att hans mamma skulle göra något sånt här mot honom men när han kom hem såg han att alla hennes saker var borta  och det var hans pass också.  Efter några dagar efter att ha träffat barn i samma ålder som han själv hade råkat ut för samma sak så var han övertygad. Han var dumpad.  

7. Stamningen i huset efter att Ahmeds mamma hade lämnat Ahmed försämrades. Männen i huset sa taskiga saker och efter någon vecka fick Ahmed inte ens prata med barnen. 

8. När Ahmed bodde i Addisabeba så hjälpte han gamla personer att bära med påsarna hem. Ahmed fick pengar för det lilla jobbet och fick sedan ihop tillräckligt till en bussbiljett.

9. Ahmen bodde hos Ali och hans syskon. I huset fanns det några stycken män som var taskiga mot Ahmed och några barn som Ahmed inte fick prata med av männen. Ali hade också några systrar som bodde i huset. 

10. Efter att Ahmed fick kontakt med den svenska ambassaden så fick han vänta ungefär 1 år innan han fick åka tillbaka till Sverige. 

11. När Ahmed var på den svenska ambassaden så fick han prata med hans vårdnadshavare som han då trodde var hans biologiska pappa. När dom pratade i telefonen så ville hans pappa inte prata med honom och det ända han sa var att Ahmed inte var hans son. Han la på och vägrade prata med Ahmed i telefon igen. Ahmed var väldigt ledsen och bekymrad över vad han hade sagt och berättade vad det var han hade sagt till mannen som jobbade på den svenska ambassaden. Nästa gång Ahmed kom tillbaka till den svenska ambassaden hade mannen som jobbade där tagit reda på vart Ahmed egentligen kom från. Dom personerna han trodde var hans föräldrar och som han hade bott hos under hela sitt liv var bara några från släkten. 

Argumenterande text

Betyg i klass fyra? 

Jag tycker att man ska få betyg i 6an och inte 4an. 

Om man får betyg i tidig ålder så tror jag att många barn mår dåligt och får dåligt självförtroende, de kan bero på att man kanske inte alltid får ett bra betyg, då jämför barn i den åldern sig med sina vänner och blir stressade. Stress är aldrig bra för någon, de kan förstöra resultatet i skolan och humöret dagligen. 

Barn som går i 4an och under den årskursen borde inte tänka på betyg osv dagligen. Att röra sig är bra för hälsan och det utvecklar resultaten i skolan enligt forskning.  Många som är barn idag rör sig mycket, dom är ute på lekplatser, spelar någon sport eller nåt liknande men pressen man får när man börjar med betyg kommer förändra detta. Barnen kommer tänka på betygen mycket oftare än vad vi tror och dom kommer sitta hemma stressande inför nästa skoldag istället för att vara ute och ha kul medan dom kan.            

Fördelarna med betyg i tidig ålder är att barnen får en syn på hur de är i högstadiet, men de är egentligen inget som dom borde tänka på. Om man börjar med betyg i 6an så finns de gott om tid att förbereda sig till klass 9 och gymnasiet.                                                                             jag hoppas att de inte ändras till betyg i tidig ålder och att barn får leva som barn så länge dom kan.

Den magiska dörren

kapitel 1

Jag sprang snabbt till tunnelbanan som skulle komma om en minut. Det var en kall höstdag och jag var sen till skolan.

Idag började vi med idrott, tur att jag hade hunnit att packa min gympa påse annars skulle Brynolf döda mig. Brynolf är min gympa lärare som alla på skolan är rädd för, han har bara ett öga men ingen vet varför, många har frågat men eftersom att de ända han gör är att skrika på elever eller ignorera dom så är de inte lönt att ens försöka en gång till. 

Tunnelbanans gnissel hördes när den bromsade in och jag kollade upp från mina skor till dörrarna som öppnades. Massa människor i olika åldrar rusade ut från den korta vagnen. När jag åker till skolan brukar tunnelbanorna alltid vara blåa och svarta men den här var gul. 

- *piiiiiiiiiiip*  hördes det från visselpipan som den gamla damen visslade i som tecken på att dörrarna skulle stängas. Jag tog snabbt upp min väska och skyndade mig upp på den ovanligt korta tunnelbanan. Där inne var det inga personer förutom en gammal man i 60års åldern som sov längst bak i vagnen.

 Det var ganska kyligt och väldigt smutsigt under stolarna, det låg cigaretter, pantflaskor och en massa gamla nappar som antagligen är från 3-åringar som har varit här förut.

Kapitel 2 

Jag ryckte till av en gammal gubbe som hostade högt och kollade irriterat på mig. Han hade kläder som visade att han var den som styrde tunnelbanan och så hade han en lång orange mustasch. 

• Ursäkta men det här är slutstationen. Kan du stiga av eller? 

Han hostade till och väntade på mitt svar otåligt. 

• Ja, förlåt. Jag råkade bara somna, sa jag och tog tag i min skolväska och 2 sekunder senare var jag påväg till utgången.

Jag kollade upp på skylten som visade vilken station jag var på, ängbyplan?

Under skylten stod det några killar som har gått ut på skolan för 2 år sen. Dom stod i en ring och kollade ner på något men jag såg inte vad det var. En av dom kollade bak och såg mig. Han viskade sedan något till killen bredvid och dom kom fram till mig. Jag ville helst inte prata med dom så jag ökade stegen iväg, jag visste inte vart jag skulle men jag var påväg till rulltrappan. 

• Gå inte iväg! skrek en av dom och jag vände mig om. 
• Mm, vad ville du?, sa jag utan att möta honom med blicken.
• Du går på Rosmurs skolan va?, sa den mörkhåriga killen som stod bredvid han som hade ropat på mig. 
•   Ja, sa jag 

Han tog upp en lapp ur fickan och vecklade ut den. Den såg gammal ut och den andra halvan av lappen fattades. 

• Vi har hört att det finns en sorts dörr på din skola som vi vill låsa upp. Kan du hjälpa oss med en sak, du går på skolan och skulle nog klara detta bra, Sa han.
• Jag tänker inte stjäla något, sa jag och fortsatte gå. Jag behövde komma till skolan så fort som möjligt eftersom att vi började för en halvtimme sen. 
• Men det har jag ju inte sagt att du ska göra, kan du inte bara lyssna på mig? Han och dom andra gick fort efter mig medan dom väntade på ett svar. 
• Vad vill ni att jag ska göra då? sa jag. Jag gick närmare eftersom att jag såg på dom att dom inte ville säga det högt. Den blonda killen som hade ropat på mig förut tog den skrynkliga lappen från hans vän och gav den till mig. På lappen stod det massa bokstäver och jag kunde inte läsa vad det stod för något.
• Vänd på den, sa han. 

Jag vände på den och där stod det ”magiska dörren på Rosmuren” Jag kollade upp på killarna med en irriterad min. 

• Jag är sen, vilse och ni står här och försöker berätta att det finns en magsik dörr på min skola? den sämsta och mest omagiska skolan jag någonsin sett. 
• Det ända vi behöver att du ska göra är att leta efter den andra pappersbiten som troligen finns på din skola, sa han.
•   Jag tänker inte leta men jag kan säga till om jag hittar den om ni visar viken tunnelbana jag ska ta tillbaka till skolan, sa jag. 
• bra och tack, sa han och sedan visade dom mig vilken tunnelbana jag skulle ta tillbaka till min skola.

Killarna hade gett mig deras mobilnummer och lappen så att jag skulle känna igen den andra delen om jag hittade den och ringa till någon av dom. Jag satt och väntade på att tunnelbanan skulle komma då min mobil ringde. På skärmen stod det Johanna med ett hjärta efter. Johanna är min bästa kompis, vi har varit vänner i 4 år, fast vi har haft våra upp och ner gångar. Jag svarade och hörde direkt Johannas oroliga röst i andra sidan av luren.

• ELINA, VAR ÄR DU?! nästan skrek hon.
• Jag råkade ta fel tunnelbana och stannade och pratade med några gamla elever på skolan. Dom snackade om någon magisk dörr på vår skola.
• Elina jag vet att du inte tror på magi så kan du snälla komma till skolan nu? Brynolf har varit arg på mig hela lektionen eftersom att jag glömde min gympa påse och kom försent. Nu kommer vi båda få kvarsittning, sa hon.

Jag såg tunnelbanan närma sig så jag tog upp väskan som lutade mot minn högra ben. 

• Ja ja ja, jag måste lägga på nu. Tunnelbanan kommer så vi får prata när jag är framme. 
• Vi har håltimme nu och vi måste till kvarsittningen så kom till gympa hallen när du är framme, ses sen.

Jag steg på tunnelbanan som faktiskt såg ut som alla andra tunnelbanor. Jag satte mig på en plats vid fönstret och sedan la jag min väska bredvid mig på platsen bredvid. Dörrarna stängdes och tunnelbanan började köra igen. Efter ungefär 5minuter satte det sig en man framför stolen jag hade min väska på. Han pratade i telefon samtidigt som han tuggade tuggummi motbjudande och högt. Jag blev äcklad och irriterad av det så jag tog upp mina hörlurar ur fickan och satte på musik för att slippa höra honom. Det ljusnade och vi hade åkt ut ur tunneln. Mannen satte sig framför mig och kollade ut igenom fönstret. Jag gjorde detsamma och jag såg min egen spegelbild. Mitt ljus bruna hår låg åt alla håll eftersom att det var så långt. Jag hade fått mina blåa ögon från min mamma. För 3 år sen försvann min mamma, hon skulle till jobbet en morgon men kom aldrig hem efter det. Jag tror att hon var med om en olycka men pappa vill inte prata om det. Han blir bara ledsen och tyst när någon säger hennes namn eller om han ser en bild. Sedan går han upp till sitt rum och stannar där resten av dagen.

Johanna och jag satt på Brynolfs kontor. Det var 20 minuter kvar av kvarsittningen och Brynolf packade ihop sina saker i en mörk brun väska. han la ner vantar, papper och pärmar. 

• Så, nu ska jag gå på lunch men ni får sitta kvar här 20 min till, sa han och satte väskan över ena axeln medan han tog tag i en lila pärm med andra handen och ett papper med massa sträck ramlade ut. 

Jag och Johanna kollade på varandra och sedan ner på lappen. Vi båda förstod vad vi skulle göra. Brynolf hade inte märkt att han hade tappat sin lapp och han kollade på oss med en road blick sedan gick han ut och lät dörren stå på glänt. Johanna ställde sig snabbt upp och gick fram till lappen. Jag stängde dörren och kollade på lappen som Johanna höll i handen. Det var en sliten karta, en karta över skolan. Johanna vände på kartan och på baksidan stod det ”dörren”  

• Tänk om det är den dörren dom killarna du träffade pratade om? sa hon

Jag hade berättat för Johanna om killarna som pratade om någon magisk dörr på vår skola. Johanna trodde på att det var sant men jag tror att dom försöker lura oss. Magi finns inte och inte någon magsik dörr heller. 

Vi hade följt kartan till dit den ledde oss och här stod vi, framför en silvrig dörr på skolans tak. Det var kallt och jag satte händerna i kors medan jag hoppade smått på stället.

• Kolla, vad är det där? sa Johanna och pekade neråt på en vit lapp med ljusbruna kanter. Den var skrynklig och en del av fattades. Nu visste jag, det var den andra delen som killarna hade letat efter. 
• Jag vet inte, sa jag och tog upp den. På lappen var det massa konstiga bokstäver som jag kände igen men jag kom inte på varifrån. 
• Ska vi inte ringa dom där killarna och säga att vi har hittat dörren? sa hon.
• Nej, sa jag. Vi borde ta reda på vad de är som står på lappen först. 

Jag tog upp den andra delen ur fickan och matchade den mot pappersbiten som vi precis hittade. Den passade perfekt. 

Lampan tändes igen, äntligen. Det hade varit ströavbrott ända sen jag kom hem från skolan. Jag satte igång min dator och såg att jag hade fått ett mejl. Det var från Johanna. Hon skulle ta reda på vad det var som stod på lappen och sedan mejla mig texten. Ärligt talat trodde jag inte att hon skulle klara av det men det gjorde hon. Jag kollade bak på den stängda dörren och tog ut hörlurarna för att se om pappa hade kommit hem. Det var helt tyst. Ingen som lagar mat, städar, kollar på TV, Ingenting. Jag var ändå nervös över att läsa texten men öppnade fliken och satte igång:  

” Hej, du som har funnit denna skrivelse har nu en kolossal skyldighet att rädda denna stad. hitta nycklarna till port nr 23 och kom in ENSAM. Kom ihåg att flonyrb har nycklarna, han får inte märka någonting! rosmuren kommer öppna sig för rätt person. Om det inte är du så får du glömma det som har hänt och sätta tillbaka brevet så att den valde hittar den. vi ses kanske senare. Från ”

Flonyrb? vem är det och vad är det här för skämt. Jag tänkte länge över brevet medan jag borstade tänderna noggrant. Sen kom jag på vad mamma hade sagt några dagar innan hon försvann. Jag fick tillbaka bilden i huvudet när hon stod i köket och lagade pannkakor, jag satt i soffan och kollade på film när hennes besvikna röst sa ”inget är omöjligt”. Sen suckade hon och la fram pannkakorna på bordet. 

Kapitel 3

Det var torsdag. Jag rusade fort igenom korridoren till mitt skåp. På torsdagar brukar vi börja tidigt men jag kom inte ihåg i vilket klassrum vi skulle vara. Jag öppnade skåpet hastigt och kollade på schemat som jag hade hängt upp på väggen till höger. Slöjd. Jag skulle ha träslöjd om 10 minuter. Jag hängde min jacka på dom gamla krokarna i skåpet och lämnade väskan. Sedan låste jag skåpet och sprang till slöjd salen som låg precis bredvid idrottshallen. 

Jag målade mitt låtsas svärd som var gjort av trä. Johanna kom in och skrek ”Nu vet jag!” 

Jag hoppade till och vände mig om 

• Fan vad du skrämde mig, sa jag och pustade ut. 
• Vi har inte tid för de nu Elina. Jag har kommit på vem flonyrb är! sa hon och gungade smått på stället. 
• vem? frågade jag. 
• Brynolf såklart! Vi har alltid tyckt att han är läskig och det passar in perfekt, berättade hon. 
• nej, Varför skulle det vara han? flonyrb och Brynolf är inte ens likt, sa jag.
• Brynolf är flonyrb baklänges men, mer hann hon inte säga innan Slöjdläraren kom in. 

Johanna kollade bakom sig och såg slöjdläraren. Hon låtsades hjälpa mig med att måla ett svart sträck på den delen som hon visste skulle vara svart. 

”Johanna! Gå in till och fortsätt jobba med ditt eget, jag ska inte behöva tjata på dig hela tiden”

Hon gick in och lämnade dörren på glänt efter sig. 

Jag hade smsat med Johanna hela lektionen och vi hade bestämt att jag skulle ta nycklarna ifrån Brynolf. Så här satt jag, utanför idrottshallen och väntade på att 9orna skulle ha idrottslektion så att jag snabbt skulle smyga mig till Brynolf kontor som låg på andra sidan idrottshallen. Och för att komma dit måste man gå igenom hela hallen med dörren var låst. Just då öppnades ytterdörren och 9orna rusade in. Dom betedde sig like som apor. Vissa slogs och puttades, vissa försökte tränga sig fram och vissa andra pratade med sina vänner medan dom puttade tillbaka på dom som hade puttat dom. Alla var redan ombytta och nu stod alla och väntade på att Brynolf skulle öppna dörren och släppa in dom. 5 min senare öppnade han dörren och alla gick in, inklusive jag. Jag såg nycklarna ligga på bordet till kontoret direkt. Vi skulle börja springa varv runt hallen och när jag började närma mig dörren som faktiskt stod öppnen så slängde jag en snabb blick bakom mig. 

Han var inte här. Jag gick in och tog tag i nyckel knippan och kollade på varje nyckel noggrant. Det fanns en nyckel med en ros på. Den var gullig och hade rostat lite. Den hade en annorlunda form och såg lite konstig ut, Jag försökte få av nyckeln från nyckel knippan utan att det skulle skramla. Nu var det bråttom, Brynolf skulle kunna komma hit vilken minut som helst. Jag svettades och mina fingrar började skaka. till sots fick jag av nyckeln och la den i fickan. Jag tassade ut ur kontoret men stoppades av en kille med mörkbrunt hår. 

• Jag såg vad du gjorde, sa han och kollade på mig med en hotande blick. 

Jag visste inte vad jag skulle säga, jag vinglade på stället och försökte komma på en bra förklaring.

• Jaha ja, Brynolf hade tagit min mobil förut och gav aldrig tillbaka den, stammade jag fram och tog snabbt upp mobilen från fickan. 
• Du ljuger inte för mig nu va? sa han. Du vet att jag kan säga till Brynolf
• Nej verkligen inte, sa jag med en lugn ton som jag kämpade med att på fram.
• Han gav mig ett retfullt leende och fortsatte jogga. 

Sedan sprang jag sprang ut från idrottshallen 

Nu stod jag här, vid den silvriga dörren på taket. Jag hade behövt krypa mig fram så att ingen såg att jag var på taket. Mina händer darrade. Jag tog upp nyckeln från min ficka och vred den i låset. Sedan tog jag tag i handtaget och öppnade dörren sakta. 

KAPITEL 4

Dörren var tung men direkt när jag fick upp den så lyste ett starkt vitt ljus fram på mig. Jag kisade med ögonen och tog några steg fram. En konstig känsla i kroppen uppstod. Det kändes nästan som när ett flygplan landar på marken eller flyger upp bland alla moln. Ljuset blev svart och försvann fort därefter. Jag tog några steg fram och där bakom dörren visade det sig en helt annan värld. Himlen var svart med vita moln och gräset var också svart. Det låg kolsvarta buskar lite överallt med vita blommor på. En tjock svart dimma täcke mina skor. Jag ryste till av den iskalla vinden som blåste igenom mitt hår sedan drog jag jackan tätt intill mig och tog några ytterligare steg fram. En konstig doft uppstod. Det luktade nästan som en blandning av rosor och vanilj men ändå så luktade det äckligt. Jag gick fram till stigen  som låg några metet ifrån mig. Den hade svarta och vita stenar sedan tog jag upp några stycken i handen. Dom var iskalla. 

• Vad är detta för värld? sa jag tyst för mig själv. 

Jag kollade bakom mig och såg att dörren jag kom igenom är borta. Det kändes konstigt och overklig. Jag var så nyfiken på var denna stigen leder så jag fortsatte gå sakta. Allt runtomkring var så annorlunda. Jag kunde inte låta bli att känna på dom vita blommorna på buskarna eller dra handen igenom den svarta dimman som formade sig efter min hand och luktade lite underligt. 

Några röster hördes svagt. Jag ryckte till av rädsla och slängde en snabb blick åt alla håll men ingen var där. Rösterna var ljusa och dom kom närmare och närmare, sedan hörde jag fotsteg också. Jag följde stigen och sprang fort därifrån. 

Kapitel 5

Jag andades tungt och kollade sedan åt alla håll. Allt såg exakt likadant ut som det gjorde förut. Jag stod på stigen och lite överallt låg det svarta buskar och träd med vita blommor. Det här stället började verkligen skrämma mig. Jag hade sprungit en lång tid men ändå såg det likadant ut som det gjorde förut. Mina ben kändes som spagetti när jag sakta drog dom framåt. Med försiktiga rörelser gick jag längst stigen. Jag gick och gick ända tills jag fick syn på ett rött föremål som syntes starkt bland allt annat tack vare färgen. Den sista biten till den röda färgen sprang jag. När jag kom fram så såg jag tydligt vad det var för nått som jag hade hittat. Det var en röd skylt som pekade till höger. Skylten nådde upp till mina knän och därför såg jag att den inte var gjort av metall utan av sten. Jag böjde mig ner och tog en noggrannare titt på skylten. Skylten var gjort av svarta stenar som var målade med röd färg. På det svarta gräset som växte under skylten fanns det röda fläckar av färg. Jag kände på färgen som var torkad och satt fast i gräset sedan reste jag mig upp igen. Stigen jag hade sprungit på fortsatte framåt men jag bestämde mig för att svänga till höger. Jag var för nyfiken för att kunna låta bli.

Efter några minuter hoppade det fram några konstiga typer ur buskarna. Jag hann inte se hur dom såg ut men dom var ganska korta. Ett tjockt rep svingades runt mig så att jag inte kunde gå eller lyfta på mina armar. Repet satt hårt runt om mig och jag fick ont i hela kroppen.

• Ahh!, skrek jag och försökte komma loss från repet men det gjorde bara mer ont. 
• Sch, skrik inte, sa en pipig röst. 

Jag öppnade ögonen och framför mig såg jag ingenting.

• Var är du? sa jag med en darrig och ostabil röst.
• Här nere, sa rösten. 

Jag kollade ner och där vid man fötter fanns det en liten figur som räckte upp till mina ben. Figuren var randig med svart och rött. Han hade stora ögon och tre fötter. Han kollade upp på mig med ängsliga ögon. Jag hade ingen aning om vad det var jag såg framför mig. Den lilla figuren såg ut att bara vara några år gammal. Han släppte repet och satte sig ner med en duns sedan kollade han ner på det svarta gräset.  Jag hukade mig ner och kollade på honom. jag var lite förvånad över varför han var ledsen, det var ju han som hade fångat mig. 

• Hej, behöver du hjälp med någonting? sa jag.
• förlåt, förlåt, förlåt. jag menade inte att skrämma dig. Jag ville bara visa för min pappa att jag också kan hjälpa honom med att ta tillbaka det gamla landet som han berättar om hela tiden, sa han och kollade på mig med tårar i ögonen.
• Vad menar du? frågade jag. 
• Pappa har sagt att innan mörkrets trollkarl tog över landet så hade himlen olika färger och träden var fina, sa han och ställde sig upp. 
• Vart bor du? frågade jag med en låg röst . 
• Pappa har sagt att jag inte får säga det till någon.
• Jaha, sa jag nästan helt ljudlöst. 
• Hur kom du hit? du ser som en människa, sa han. 
• Jag hittade ett brev i min värld och där stod det att jag skulle hjälpa till med att rädda världen, sa jag.  

Just då kom det en likadan figur fast större och som hade mustasch från samma håll som jag kom ifrån. 

• Där är du ju!, sa han och sprang fram till sin figuren som jag precis hade pratat med och tog upp henne i famnen. 

Sammankopplingar

Sveriges radio som kallas ekot har ringt runt till 16 st socialförvaltningar år 2003 för att ta reda på mer fakta om Uppfostringsresor till olika invandrares hemländer. Bland dessa 16 st socialförvaltningarna så uppger 11 stycken av dom att dom någon gång vid något tillfälle har betalat uppfostringsresor till barn i tonåren som föräldrarna anser vara kriminella eller för att föräldrarna vill att dom ska uppfostras i sin egen kultur där barnen är beroende av föräldrarna och deras pengar.

En 17-åring kille från Malmö skickades tillbaka till sitt hemland i mellanöstern. Socialtjänsten betalade hela resan dit där han vistades i några månader hemma hos släktingar innan han fick lov att komma tillbaka till Sverige. 

Även i Örebro så har dom betalat uppfostringsresorna utan att kontrollera att det var en bra eller dålig resa för barn i tonåren som har växt upp i Sverige. Abdulah är en kille som idag är 27 år och som blev hemskickad till Somalia när han var 15 år. Hans pappa hade frågat socialen om det var okej att de skickade hem honom till deras hemland och dom gick med på det på direkten utan att kolla upp resan. Abdulah hade problem i skolan och hans pappa tyckte att han behövde komma bort från Örebro. Socialtjänsten i Örebro betalade hans flygbiljett till Somalien men problemen i skolan fortsatte även där. Han hade även hemlängtan. Efter två år i Somalien utan kontakt med Socialen så fick han resa tillbaka till Sverige. Socialen anser att det är föräldrarnas ansvar att ha kontakt med barnet och inte deras. Under dessa två åren i Somalien så hade Socialförvaltningen och Abdulahs föräldrar kontakt med varandra men ingen av dom hade kontakt med Abdulah. 

Här kan du läsa artikeln: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=190713

——

En annan sammankoppling jag hittade var en intervju som Somaliland föreningen i Malmö höll i. Föreningen intervjuade somaliska föräldrar som bor i Sverige om hur det är att uppfostra barn i Sverige och vad skillnaderna är mellan att uppfostra sitt barn i Sverige och Somalien.

Många av dessa föräldrarna tyckte att det var svårare att uppfostra sitt barn i Sverige eftersom att det är en stor skillnad mellan Somaliens och Sveriges kultur osv. Men en kvinna med 4 barn som har bott i Sverige sen år 2000 tycker inte det är svårt att uppfostra sina barn i Sverige. Hon tycker även att det är oansvarigt och fel att skicka tillbaka sina barn till Somalien utan en förälder. Många Somalier är rädda att Socialen i Sverige ska ta barnet ifrån dem om de är för stökiga. Hon anser att många Somalier har missförstått det svenska samhället. För Vissa somaliska föräldrar som bor i Sverige är det ett problem om deras barn umgås med svenska barn eftersom att dom inte är muslimer och inte har samma regler som det somaliska barnen. Denna personen som dom har intervjuat tycker att det är fel att skicka tillbaka sitt barn även om de är stökiga, umgås med svenskar osv. Det är alltid fel att skicka tillbaka sina barn till ett främmande land helt själv. 

- Det är ansvarslöst, säger hon.  

Läs intervjuerna med de somaliska föräldrarna här: http://www.somalilandforening.se/hedersprojekt/